Bilder










Zelma




Nytt stall..

Jag har varit väldigt dålig på att skriva på sista tiden och på att ta bilder med för den delen, ska försöka skärpa mig. Det har varit väldigt fullt upp det senaste året både i mitt och i hästarnas liv.
Det har varit behandlingar, veterinärbesök, rehabilitering osv. och vi har nog aldrig trivts så värst bra i det stallet där vi står nu, eller ja hästarna trivs väldigt bra i sin nuvarande flock, men eftersom Zelmas bästis kommer flytta om två veckor så har jag tagit beslutet att flytta på mina små pållar med.
Vi har fått löfte att få flytta hem till grannen Annika, vilket känns jätte bra, det blir ingen stor omställning för hästarna eftersom dom känner igen gården och det blir samma ridvägar och samma paddock som vanligt och dom kommer få gå bara dom två i hagen så det blir ingen ny flock att komma in i.
Där kommer vi få ett eget litet stall bredvid Annikas och jag kan ha mina rutiner och sköta stallet och hästarna på det sättet som jag själv vill, ska bli jätte skönt. Men jag kommer verkligen sakna Alexandras sällskap.
Men det alldra skönaste är att alla utsläpp ingår! ska bli så otroligt skönt att slippa stressa på mornarna för att hinna ut till stallet och släppa ut hästarna. Och jag känner verkligen ett jätte stort förtroende för Annika, det blir skönt att ha hästarna hos någon som jag vet skulle märka om något var fel på dem och som är kapabel att fånga in dem om de rymmer osv. Där jag står nu är det ju ingen som har koll eller som vet ett enda dugg om hästar.
Jag tror att dom kommer trivas jätte bra där, och det kommer underlätta träningen med Zelma jätte mycket att ha paddocken precis utanför stallet och slippa gå på trafikerade vägar så fort man ska någonstans.

En liten rapport om hur det går med hästarna också:
Dom har nu fått gå ut på bete och är jätte nöjda :) Dom äter gräs hela dagarna och har det mysigt. Zelma växer i takt med gräset och blir bara större och större! Hon börjar bli riktigt fin nu och jag tycker bara mer och mer om henne för var dag som går, alla mina framtidsdrömmar hänger nu på denna lilla häst. men det viktigaste är bara att hon får hålla sig frisk och hel.
Gazira, denna underbara, rara och inteligenta häst! Det finns ingen annan som är som hon och jag kommer kämpa för henne om det så kostar mig var ena minut av min fritid och var ena krona jag tjänar! Hon ska bli bra, hon ska få ha ett bra och långt liv tillsammans med mig. Behandlingen måste funka! jag struntar i om hon kan tävla eller tränas igen, bara hon får må bra! Hon är hästen i mitt liv, det kommer aldrig finnas någon som hon.

Gazira mår bättre

Nu börjar vi komma igång igen, vi tar det fortfarande väldigt försiktigt men Gazira vill inte alls ta det lugnt utan skulle helst bara vilja galoppera om hon fick välja. Hon är piggare och gladare än på väldigt länge. Dock kan jag inte slå bort tankarna på att hon kanske inte är helt bra, när jag rider. Är så himla orolig för att hon ska bli sämre igen.

Om allt går som planerat så kanske vi startar på Valåsens lokala dressyr den 31a maj, om jag vågar och om det känns som att vi är igång för det.

Löshoppning

Idag har Zelma varit på löshoppning på stall Danora, och jag är så stolt över henne :D hon var så himla duktig min lilla tjej. Hon gick så snällt in i transporten och stod stilla hela vägen, och hon hoppade väldigt snällt och verkade tycka att det var väldigt roligt.
Vi ska försöka åka ett par gånger till innan det är dax för sommarlov för lilla Zemlan. Ska försöka komma ihåg kameran nästa gång.

Nya bilder














Jag får rida igen!

Äntligen har jag suttit på Gaziras rygg igen :D vi har bara skrittat två små korta turer än så länge men det känns helt underbart. Var jätte nojig i början och var beredd på att hon skulle gå jätte illa och att jag skulle bli tvungen att hoppa av på en gång. Och visst kändes det lite stelt i bakbenen de första stegen men redan efter ca 100meter så kändes hon som vanligt igen. Min underbara lilla häst, om hon bara kan få fortsätta att må bra nu!
Om två veckor är det återbesök igen, hoppas att de bara har positiva saker att säga.

Lilla Zelma är inte längre så liten utan börjar bli väldigt stor och stark, känner mig lite väl liten själv när hon börjar busa. och när hon bli uppspelt känns det som hon är minst 1,75! och inte 1,60 :S Tömkörningen går riktigt bra men hon är fortfarande väldigt opålitlig när det kommer bilar vilket bekymrar mig. Ska försöka komma iväg och löshoppa henne lite snart med.

Äntligen, två välmående hästar!

Efter flera månader av klinikbesök, räkningar, bandage och mediciner börjar det äntligen se lite ljusare ut.
Gazira var på återbesök i onsdags och var då helt ren på alla fyra benen och veterinären tyckte att hon rörde sig mycket bättre nu. Sånu har jag fått klartecken att börja rida på henne om en vecka! just nu känns det som en jätte stor grej, även om jag bara får skritta ca 15-20min nu i början. Jag har inte ridit på henne på över två månader nu och det känns verkligen som en hel evighet.

Zelmas hov är fortfarande inte helt ihopläkt men hon har varit ohalt i flera veckor nu och går ute i hagen igen med de andra och bara njuter av livet. Hon börjar bli riktigt fin nu och har lagt på sig mycket både i muskler och fett, ska bli väldigt spännande att se var det blir av henne när hon växer till sig och börjar se ut som en vuxen häst.
bilder kommer inom kort, om jag bara kan lyckas komma ihåg att ta med kameran till stallet.

äntligen går det är rätt håll..

vid tredje klinikbesöket fivk jag äntligen en veterinär som visste vad den gjorde med Zelmas hov, på två minuter hade hon lokaliserat en hovböld, skurit upp den och tömt den på ca 1dl var. Nu går Zelma helt obehindrat men står fortfarande inne så att hoven får läka ihop utan att det kommer in massa lera i öppningen.

Gazira har även varit på återbesök nu, och hon hade svarat bra på behandlingen men gick inte helt rent på böjt spår än, så det blir fyra veckor med promenader och tömkörning, sen ska vi på återbesök igen och då hoppas jag på att kunna börja rida henne lite smått igen.


kan det aldrig bli bra...

i söndags, när zelma hade varit helt ohalt i tre dagar så tänkte jag att jag släpper ut henne en liten stund så att hon får röra på sig eftersom hon var väldigt frustrerad av boxvilan.
men hon hann inte springa mer än några hundra meter innan hon var ordentligt halt igen.
Idag torsdag så är hon fortfarande halt, visserligen bättre men iallafall ordentligt halt, speciellt på böjt spår.

sitter nu och väntar på att få kontaklt med en annan veterinär så får vi se om det blir en ny resa tilla ntingen strömsholm, skara eller uppsala.

Lite ljus i allt mörker

Idag, fredag går Zelma helt obehindrat igen :D hon visar inte ens en antydan till hälta!
så det borde ju ha varit en hovböld iallafall, som antingen var så liten att veterinärerna inte ens såg den, eller så satt den längre in och gipspluggen har nu dragit ur den.
Nu är det bara att hoppas att det inte kommer tillbaka snart igen.

Snart kanske jag äntligen kan börja arbeta med henne igen, har längtat så efter att kunna börja ordentligen med tömkörningen.

Gazira och jag är nu ute och går promenader, men hon har alldeles för mycket överskottsenergi för att det ska gå så värst bra, allting är farligt! och hon är även jätte sur på mig för att jag ger henne dom äckliga medicinerna två gånger om dagen.


Lilla Zelma

I torsdags var Zelma ännu mer halt och jag beslutade att åka in till kliniken med henne igen så att hon skulle få skära upp den där hovbölden, men problemet var att dom hittade igen hovböld!
Dom skar upp hoven men hittade ingenting, och inte heller på röntgenplåtarna syntes någonting konstigt utan dom såg jätte fina ut.
Vid lokalbedövning av hoven så var hon helt ohalt så det är ju någonting i hoven, men dom kan inte hitta någonting.
Vi blev hemskickade med ett våtvarmt omslag och order om boxvila.
Jag ska kontakta dom igen på måndag så ska vi se då om hon har blivit något bättre eller om jag måste åka in med henne igen. Känns som om det är lika bra att åka direkt till skara med henne då, så att en specialist får titta på henne.

Är så orolig för att det ska vara någonting som kommer påverka henne framöver, eller att hennes andra framben ska få förslitningsskador av överbelastningen.

Varför måste båda hästarna bli dåliga samtidigt? det är alldeles för mycket just nu och jag förstår inte riktigt hur jag ska orka ta mig igenom det här!

min älskade vän

Dagen som jag alltid har fasat för har inträffat, dagen då drömmen krossades, våran framtid förstördes och jag blev tvungen att inse att min bästa vän inte är odödlig.
Jag kan inte längre se in i hennes mörka ögon utan att mina ögon fylls med tårar och mitt hjärta fryser till is. Ångesten och skuldkänslorna finns alltid kring mig, men även bilder från allt som vi har upplevt tillsammans och alla drömmar inför framtiden.

Hon är bara 6år gammal och vi har bara hunnit påbörja en relation som trodde skulle utvecklas och vara i många år till. I fyra år har hon varit min och vi har haft våra duster men jag har aldrig träffat på en häst som henne, hon är den klokaste, modigaste och lojalaste vän men kan ha.

För bara en månad sen gick hon en La dressyr med över 67% trotts att hon förmodligen hade jätte ont, utan att klaga eller protestera, om jag bara hade vetat då! Om hon bara hade kunnat  berätta för mig att hennes ben gjorde ont. Om jag bara hade tagit min magkänsla på allvar i somras och röntgat henne fast veterinären, ETn och tränaren sa att hon såg fräsch ut.

Hon är hästen med stort H, mitt livs kärlek, vet inte om jag ens vill fortsätta med ridningen om hon inte blir bra, vill inte tänka mig en framtid utan henne. Kommer göra allt som står i min makt för att hon ska kunna leva ett drägligt liv utan smärta.

När hon plötsligt för tre veckor sen blev halt, rämnade min värld, jag visste direkt att det var något allvarligt, även om hon bara var lite halt så sa min magkänsla att någonting var fel. jag kände igen symptomen från när Bricha började bli dålig, men Bricha var då nästan 18år gammal, då kunde jag acceptera det, men Gazira är ju bara 6år gammal, det skulle inte kunna drabba henne nu. Det skulle inte kunna drabba henne alls!!!
Jag hade börjat drömma om ett föl efter henne, nu kommer jag aldrig våga det om hon blir tillräckligt bra för att kunna få ett föl, bara vetskapen om att det skulle kunna nedärvas till fölet gör den tanken omöjlig.
När vi åkte till kliniken var jag redan förberedd, men det kom ändå som ett slag i magen när veterinären sa att det var som jag hade misstänkt, att hon hade spatt.
I det ögonblicket trodde jag aldrig att jag skulle orka resa mig upp igen, jag kände att jag inte skulle orka med att se henne sakta brytas ner av denna fasansfulla sjukdom. Men jag måste vara stark, jag måste orka kämpa för hennes skull.
Dom sprutade henne hasleder och nu får hon behandlig, så ska vi på återbesök om tre veckor för att se hur hon svarar på behandlingen. Kanske, kanske kan hon bli tillräckligt bra för att fungera som ridhäst många år till. men kommer jag någonsin kunna släppa oron för  att det ska komma tillbaka, eller kommer jag sitta och inbilla mig att hon går konstigt hela tiden? Vetskapen om att det när som helst kan blomma upp igen kommer alltid gnaga i mitt undermedvetna. och det faktum att jag inte vet om det kommer dröja en vecka eller 10år kommer driva mig till vansinne.

Veterinären sa att det var på ett väldigt tidigt stadium och att det var bra för prognosen,  men vad innebär det egentligen? att hon kan må bra i något år till? att hon kan gå som sällskapshäst? hon skulle aldrig må bra av att gå som sällskapshäst. redan nu blir hon helt förtvivlad när jag bara ställer in henne i boxen istället för att ta ut henne på en ridtur efter att jag har borstat henne. När hon är i hagen står hon förväntansfullt vid grinden och väntar på mig. Jag ser besvikelsen i hennes ögon när hon inser att det inte blir någon ridning idag heller.

Dom tre veckorna till återbesöket kommer bli en enda lång plåga, mina tankar är inställda på det värsta, känns om det är lika bra, jag skulla aldrig orka med ett dystert besked om jag har byggt upp för höga förhoppningar.

älskade, älskade häst! om jag kunde få henne helt frisk skulle jag göra det vad det än kostade, vad jag än fick offra.



Atg kliniken

nu har vi varit iväg till atg kliniken med lilla Zelma, tycker så synd om henne, hon har varit med om alldeles för mycket jobbigt under sitt enda levnadsår.
Veterinären trodde att det är en hovböld som sitter djupt, men han ville inte börja skära i hoven pga att han då skulle bli tvungen att skära på måfå och för att hon redan har så otroligt tunn sula efter sist hon fick hoven uppskuren att det skulle ta väldigt lång tid innan hoven blev normal igen.
så han rådde mig att avvakta så att hoven får dränera sig själv, och zelma fick bara smärtstillande och antibiotika utskrivet.

sen när vi skulle åka hem därifrån så hade inte Zelma någon lust alls att gå in i transporten, utan det var mycket mer intressant att titta på alla travhästar som kom förbi. och eftersom den enda hjälpen jag lyckades få med mig var brutalt hästrädd så hade jag ingen direkt hjälp av honom.
men efter en halvtimmes bråkande och hjälp av en vänlig själ som kom förbi fick vi in henne med linor. Då var det dax att börja lastningsträna nästa häst då! känns som om jag har fått nog av svårlastade hästar.
På tal om det så kan jag numera lasta och köra Gazira helt på egen hand utan någon assitans överhuvudtaget :D hoppas bara inte att det ska dröja 5 år innan Zelma kommer dit också.

nu får det vara nog!

Förra helgen så var Gazira plötsligt halt, det märktes inget i skritten men så fort jag försökte börja trava så var det ett faktum. det fanns ingen svullnad och hon reagerade inte när jag klämde och böjde på benet så jag avvaktade. efter två dagar var hon avsevärt bättre. och efter en veckas vila ser hon helt ren ut men jag har fortfarande en gnagande känsla av att någonting inte är helt rätt.

och sen igårkväll är Zelma halt!!!! när jag såg henne stappla fram ville jag helst av allt bara lägga mig ner på marken och gråta. Hon såg precis ut så som hon gjorde i somras, samma ben, avlastade det frammåt och hoppade på tå. Jag tog in henne och tempade, 38,8grader.
I morse var det värre, fick knappt ut henne ur boxen, tempade 39,6grader.
så nu ska vi snart iväg till atg kliniken, bara att hoppas på att det är något som inte är så allvarligt, typ en hovböld eller så. är det en fraktur igen så orkar jag sjutton inte mer.
har varken tid, råd eller ork att ha henne i boxvila i flera månader igen. men jag vet ju ändå att jag kommer ta mig tid och råd och att jag kommer prioritera bort allt annat och lägga min tid på henne.

zelma









KM

den 21 september var det KM,
gazira och jag startade La:1 för andra gången och fick hela 62,11% vilket var långt över vad jag hade förväntat mig och det resulterade i en andra placering.
i hoppningen var vi felfria i grundomgången men fick en vägran i omhoppningen vilket helt och hållet berodde på att jag red en för dålig sväng.

detta ver sista tävlingen för säsongen så nu tar gazira vinterlov

Lokal dressyr på hemmaklubben

Idag var det dax för årets stora tävling på hemmaklubben i lindesberg, Gazira och jag startade Lc:2 och Lb:1, vi fick 60,00% i första klassen pga att gazira belv för överladdad efter galoppen och inte alls ville trava efter det :P sen blev det 62,07% i andra klassen vilket väl får raäknas som helt godkännt.
sen fick gazira låna en box medans jag var med och hjälpte till under resten av tävlingsdagen.

det blev en väldigt lyckad tävling!

Zelma mår bättre

Nu mår zelma iallafall bättre, hon haltar inte längre och hålet under hoven börjar så sakta läka ihop, hon får vara ute hela dagarna nu men måste ta det lugnt så det inte blir värre igen.

I övermorgon ska mina hästar och deras hagkompis Fille flytta till ett eget stall, ska bli så skönt att stå i ett mindre stall igen och slippa samsas med så många andra. tror att hästarna kommer tycka att det blir jätte skönt att slippa stessen också.

nya tävlingsdatum
31 augusti lokal dressyr lindenäs
21 september KM
27 september lokal dressyr linde ridskola

Pay n jump hos dylta

Idag har gazira och jag varit iväg på pay n jump hos dyltabruks ryttarförening.
Vi ställde upp i 50 och 70 cm, jag hade egentligen velat hoppa 80cm men det skulle ha blivit så sent då, så det får bli nästa gång.
Gazira var iallafall jätte duktig, hon hoppade både murar, vattenmattor, häckar och massa andra otäcka saker utan minsta tvekan. dom hade gjort så att det stod hela tiden två stycken hinder bredvid varandra, ett vanligt utan utsmyckningar och ett som var lite mer "tittigt" så som murar och annat. vi hoppade alla dom utsmyckade hindrena :D och var felfria runt både rundorna.
men tyvärr så hade gazira fått tillbaka sitt gamla vanliga vansinnes tempo, värst var det i 50cm klassen, efter att vi hade tagit oss runt det så speakern "och det var en  felfri runda och förmodligen den snabbaste idag"

Och även idag gick lastningen utmärkt! nu har jag nästan glömt bort alla problem vi har haft med det.


PS. Zelma har fått gå ut i sjukhagen för första gången idag, det gick över all förväntan, hon verkade bara tycka att det var jätte skönt att få komma ut en stund, stod bara och njöt.

Tidigare inlägg
RSS 2.0