Gaziras och Zelmas blogg

Redan som tvååring visade gazira upp en enorm hoppkapacitet på löshoppningar, men sen har det inte varit så lätt...
när jag började hoppa med gazira när hon var fyra så var hon måttligt intresserad och tyckte att hindrena var otäcka, sen när hon var fem började det lossna och hon hoppade lugnt och fint, men när vi skulle börja hoppa snett igeom och byta galopp så fick hon för sig att så skulle man göra över varje hinder. så hon började med att konstant landa i fel galopp på alla hinder. och under hösten när hon var fem så förändrades något - Hon började tycka att det var kul att hoppa! Hon hoppade tidigt, stort och drog iväg i 190 efter hindret, vilket resulterade i att vi höll på att krascha in i saker och jag börajde bli rädd för att hoppa med henne. så har hon nu hållit på i snart ett år.

Tills idag!!! Jag har alltid ridit henne på vanligt tredelat bett och tyckt att det har fungerat bra, men idag testade jag att bettsla upp till ett något skarpare bett eftersom jag känner att jag har absolut ingen som hellst kontroll över henne vid hoppning.
Jag satte upp fyra stycken hinder på 50cm och började värma upp på dom, hon gick i en lugn och stabil galopp och jag kunde jobba henne fram till hindret och släppa efter precis när jag ville att hon skulle hoppa. och jag förberrede mig på att hon skulle rusa iväg som ett expresslok efteråt men hon fortsatte bara i samma lugna galopp och jag kunde styra vidare på nästa hinder. sen höjde jag, 70cm, 90cm och till och med 110cm :D alla höjderna gick i samma lugna, samlade och harmoniska galopp. och jag behövde inte ens röra tyglarna :O tidigare har våra hoppass varit en enda lång dragkamp.
Jag har aldrig tidigare kännt så att jag verkligen har kunnat jobba igenom varje galoppsprång under hoppningen, och att jag verkligen kunde kontrollera längden på sprången och när hon skulle hoppa. Helt fantastiskt!