Gaziras och Zelmas blogg

igår var tränaren ute för att följa upp vårat arbete med lydnad och lastning... men det blev inte så mycket träning eftersom gazira helt plötsligt hade förvandlats till världens snällaste häst och gick in och ut ur transporten som om hon inte hade gjort något annat i hela sitt liv.
vi körde även lite andra lekar/övningar som gazira också fattade på en gång den här dagen.

idag var gazira och jag iväg och testade rida för en ny tränare, vi gav oss iväg i 7 minusgrader kl halv nio på morgonen. som tur är så är det skritt avstånd till ridhuset!! :D det är helt fantastiskt att bo nära stan och ha tillgång till ridhus.
träningen gick helt okej med tanke på att vi har varit i vila från träning i nästan tre månader nu. men vi kommer ha världens träningsvärk imorgon, för hon körde verkligen hårt med oss. nu kommer vi att rida varannan vecka för henne till vidare.

jag har nu kommit över det värsta uppgivenheten och ilskan efter i fredags, men jag kan bara inte förstå varför hon inte låter sig bli skodd bak. om jag tar en lös sko och en hammare så kan jag slå hur mycket som helst på hovarna utan att hon reagerar, men hovslagaren får inte ens peta på dom.
jag hoppas verkligen att det kommer gå bättre vid nästa skoning, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. det är ju så konstigt att det har gått att sko henne utan problem i ett år och sen börjar hon så här nu.

lastade henne två gånger under helgen och hon gick rakt in båda gångerna, alltid något posetivt.

så var det dax för hovslagaren att komma ut igen och testa om det skulle gå bättre idag att få på henne skor bak.
men Gazira hade inga planer på att ha några skor bak idag heller, eller nja ena skon gick hyfsat bra och han fick sätta dit fyra sömmar utan större problem men sen var det tydligen nog och hon skulle bara inte gå med på något mer efter det.
han kollade igenom henne jätte noga och kunde inte hitta något som skulle kunna vara fel eller göra ont på henne, och hennes beteende visar mer på att hon bara inte vill. så vi fick ge upp även idag och dra bort den skon som han fick på halvvägs...
och nu börjar hovslagaren bli tveksam till om han vill sko henne något mer då han anser att det är en säkerhetsrisk för både honom och gazira, vilket jag ju förstår. så nu får hon gå barfota bak till nästa skoning, då gör han ett sista försök att få på henne skorna. om det inte går bättre då får hon antingen klara sig med bara skor fram eller så får jag köra henne till atg kliniken där dom har lite mer drastiska metoder att ta till, och lugnande preparat. men det kostar väl därefter också antar jag... och jag har nog helt enkelt inte råd att betala flera tusen för varje skoning.

nu orkar jag snart inte med det här längre...

efter förra veckans hovslagar katastrof och efter att gazira sparkade mig riktigt ordentligt så tappade jag helt motivation och tålamod. ett tag i ren uppgivenhet tänkte jag nästan ge upp. men när jag hade lugnat ner mig lite tog jag mig samman och kontaktade en tränare som håller på med hanteringsträning och problemlösning med hjälp av klickersträning.
tidigare har jag ansett att det var töntigt och bara bullshit, men just nu är jag beredd att prova vad som hellst även om jag hade kunnat komma på två miljoner roligare saker att lägga pengarna på än just det.

(sparkningen var gaziras sätt att säga att hon inte under några omständigheter tänkte låta mig träna med att knacka på hennes bakhovar med en hammare, för att hon skulle vänja sig tills hovslagaren kom nästa gång. men efter att jag blev arg på henne har hon stått stilla och snällt och låtit mig slå bäst jag vill på hovarna varje dag sen dess)

idag var då tränaren ute för första gången... vet inte riktigt vad jag ska säga, visst gazira gick in i transporten men jag kan nog inte påstå att det gick fortare än vanligt, visst det gick nog lugnare till än vanligt men jag vet inte om det är rätt metod att locka in henne med beröm, och godis när man gör konstiga ljud.

men jag tänker ge det ett försök och träna med henne själv, så kommer tränaren tillbaka om två veckor. så får vi väl se om det ger något resultat. annars får jag nog gå in på mer drastiska metoder.

imorgon kommer hovslagaren tillbaka, så nu håller jag tummarna

åh jag blir så himla trött och uppgiven, just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till.
gazira var ju svår att sko förut, men nu det senaste året så har allt gått jätte bra och hon har inte bråkat någonting alls, men idag när det var dax för skoning var hon värre än någonsin.
framhovarna gick okej, hon försökte dra åt sig dom några gånger men det var inga problem att få på skorna, bak gick det jätte bra att ta bort dom gammla skorna och att verka, då stod hon helt lugnt och stilla.
men så fort han skulle slå fast dom nya skorna, drog hon åt sig benet och sen kickade hon allt vad hon kunde efter hovslagaren. efter en timmes kämpande gav vi upp, hon fick inga skor bak idag, utan vi får försöka igen någon annan dag.
det som gör mig mest arg är att hon är inte ett dugg jävla rädd, hon står helt lugnt. och hon bryr sig inte ett enda dugg om när man säger åt henne, inte så mycket som en reaktion när man brämmer till henne för att hon sparkas.
nu börjar jag bli orolig att min hovslagare inte ska vilja sko henne längre, och då blir det väl ännu värre om man ska börja med någon ny.
Allt känns så himla hopplöst just nu, varför kan hon aldrig ge sig!!! vet inet hur länge till jag orkar med det här evinerliga bråkandet

nu lagom tills det blev mörkt och kallt så blir gazira självklart förkyld, hon snorar litervis, men verkar inte vara dålig på något annat sätt, ingen temp och hon är lika pigg och busig som vanligt!
men nu får hon allt vila sig ett tag och ha varma täcken på sig så att snorandet slutar.