vilken tur...

som tur va så blev inte gaziras ben något varmt igen och det syntes aldrig skymten av svullnad eller hälta så jag vågar nog ställa upp i tävlingarna i helgen.

vi blev slutligen tvungna att dela på hästarna, eftersom fyra av dom hade gaddat ihop sig mot en stackare som inte fick vara med alls, och hans ägare fick inte hämta honom i hagen. så nu går gazira tillsammans med två bestämda men trevliga varmblod. och det är nog bra att det är några som håller henne på plats så att hon inte börjar ta sig alltför stora friheter

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0